Elefantas historia

Gharapuri före Elefanta

Innan den var Elefanta var ön Gharapuri, som enligt Wikipedia betyder grottornas stad. Archaeological Survey of India noterar att det forntida namnet Puri förekommer i Aihole-inskriften från Pulakesin II, och räknar upp de dynastier som har styrt ön, från Konkan-mauryerna till de muslimska härskarna i Ahmedabad, följda av portugiserna, maratherna och britterna. Ön är en liten plats med en lång rad av härskare, och grottorna är de monument som har överlevt den långa historien.

Vilka som högg ut grottorna

Archaeological Survey of India daterar de sju grottutgrävningarna till ungefär 500- och 600-talen. Wikipedia anger det bredare spannet mellan 400- och 800-talen, där många forskare anser att arbetet var färdigt omkring 550 e.Kr., och tillskriver templen kungen Krishnaraja av Kalachuri. Där beskrivs en äldre teori som kopplar dem till Rashtrakuterna som vederlagd. De hinduiska grottorna ligger samlade på den västra kullen, och buddhistiska stupakullar på den östra kullen är ännu äldre, omkring 200-talet f.Kr.

Hur ön fick sitt namn

Portugiserna döpte ön till Elefante efter en elefantstaty de fann där, och namnet blev Elefanta. Wikipedia rapporterar att Gujarat-sultanatet avträdde ön till portugiserna 1534, att grotta 6 omvandlades till en kyrka och att ön övergick till britterna 1661. Själva elefanten finns inte längre på ön.

Vad som hände med statyn

Stenelefanten skadades vid ett försök att flytta den till England 1864, enligt Wikipedia. Dess återmonterade delar står nu i Jijamata Udyaan, en trädgård i Mumbai, som Archaeological Survey of India också anger som statyns hemvist. Berättelsen visar hur öns mest kända objekt kom att skiljas från den. Besökare kommer idag för grottorna, inte för djuret som gav ön dess europeiska namn.

Skadorna på grottorna

När portugiserna avträdde ön 1661 hade grottorna enligt Wikipedia redan lidit betydande skada. Källorna går isär: en författare kopplar skadorna till skändning under sultanatet och till de portugisiska myndigheterna, medan andra pekar på att portugisiska soldater använde grottorna som skjutbana. Eftersom källorna är oeniga är det försiktiga påståendet att hällristningarna skadades under de århundraden då ön bytte händer, och inte varje figur kan tillskrivas en enskild händelse.

Att rädda platsen

Enligt Wikipedia kom de tidigaste bevarandeinsatserna 1909, då grottorna ställdes under Indian Archaeological Department, och Indiens regering restaurerade huvudgrottan i slutet av 1970-talet och satte tillbaka pelare i andra grottor. UNESCO inskrev Elephanta som världsarv 1987. Archaeological Survey of India underhåller och förvaltar det nu. 2023 dokumenterade CyArk och partner, enligt Wikipedia, grotta 1 med 197 laserskanningar och mer än 6 500 fotografier.

Vem detta inte är för

Den som hoppas på en enda tydlig berättelse om vem som skadade grottorna kommer inte att finna den här, eftersom källorna är oeniga och denna guide inte väljer mellan dem. Om du vill ha en fast kronologi är Archaeological Survey of Indias datering till 600- och 700-talen den säkraste hållpunkten. Om du vill se skulpturerna själva tar guiden till den stora grottan dig genom panelerna i stället.

Läs nästa: Grottans hällristningar